Ca 300 år före vår tideräkning frågade sig den grekiska filosofen Epikuros om det så kallade “ondskans problem”. Precis som många andra samtida förkastade han idén om en gud som styrde och som intresserade sig för människornas liv. Epikuros trodde på gudar och var ingen ateist, men trodde inte att gudarna intresserade sig för mänskliga angelägenheter. Han argumenterade därför,

Vill Gud förebygga ondska, men kan inte? Då är han inte allsmäktig. Kan han, men vill inte? Då är han illvillig. Både kan och vill han? Hur kan det i så fall finnas ondska?[1]

Detta argument använder sig många ateister av som vill mena att om en Allsmäktig och Allgod Gud existerar, hur kan då denna Gud tillåta lidande och ondska på jorden?

Denna fråga är irrelevant från ett islamiskt perspektiv eftersom Gud inte endast är al-Wadood (Den Kärleksfulle) eller al-Barr (Den Generöse) eller al-Jawwad (Den som ger gott). Perspektivet att Gud är endast kärleksfull är ett problem för kristna och andra som pratar om Gud på ett så pass begränsat sätt.

Islam säger att, förutom de ovanstående namnen och attributen, är Gud också al-Adl (Den Rättvise), al-Hakim (den Allvise) och al-Alim (den Allsvetande). Dessa attribut antyder att syftet bakom allt som sker inte alltid kommer till människans vetskap. Gud är inte endast ett namn eller påvisar inte bara ett attribut, utan för muslimer är Gud alla namn och attribut samtidigt.[2] Om Gud endast hade varit God då hade denna frågeställning omfattat Islam – men när attribut och namn som de ovanstående också förklarar Gud så försvinner frågeställningens legitimitet. [3]

Saker som vi uppfattar som “onda” eller “orättvisa” behöver inte nödvändigtvis vara det. Enligt Islam kan dessa saker vara ett straff på grund av vårt beteende eller handlingar. Men det kan också vara så att syftet bakom det som händer är både positivt och bortom människans förståelse. I Koranen finns det ett utmärkt exempel på att visdomen bakom händelser inte alltid är så uppenbara som människan i sin övertygelse tror. I kapitel 18, Surah al-Kahf vers 60 och framåt, står det om Profeten Moses och Khidr [4] (frid vare med dem båda) och om hur de stötte på saker som för den av dem som inte visste visdomen bakom såg ut som en ond händelse.

Epikuros’ frågeställning är också problematisk utifrån definitionsperspektiv. För när människor säger “god” är det i egenskap av den erfarenhet vi har av verkligheten. Hur vet vi utifrån ett objektivt perspektiv vad detta innebär? Vad är “gott”? Människor sinsemellan definierar också detta olika. Och även när vi är överens om vad som är “ont” och “gott” så är det enligt islamisk teologi människans fria val att välja mellan gott och ont. Det är fullt möjligt, med den fria viljan som Gud har gett oss, att välja onda alternativ framför goda. Enligt Islam testas människor ständigt och genom hela livet. [5]

Frågan är också en post-fråga till frågan om Guds Existens. Den uppfattade förkunskapen om att Gud inte existerar banar väg för frågan. Det är endast efter att man har etablerat tron på Gud som kan diskutera hur Gud förhåller Sig till vår perception av verkligheten. För en muslim kan frågeställningen verka arrogant, för man ifrågasätter och bedömer hur man tycker att Gud ska styra den värld som Gud Själv skapade.

Så enligt Islam är inte frågan om ondska ett problem. Lidande och annat som anses vara ont kan uppkomma av människans egna handlingar eller på grund av synder (det “onda” kan vara ett straff). Det kan också vara en visdom bakom händelsen som inte är uppenbar för människan eller som människan aldrig får vetskap om.

Skribent: Amanj Aziz >> http://amanjaziz09.wordpress.com/2012/03/10/ondska/

[1] Stokes (2007), sid 29
[2] För mer information om Guds Namn och Attribut enligt Islam, se Islam.Se
[3] Hamza Tzortzis’ artikel “A Response to The Problem of Evil” besvarar detta argument utmärkt. Han utvecklar också argumenten ytterligare.
[4] al-Khidr (frid vare med honom) enligt vissa muslimska lärda som Shanqeeti och Munajjid att han var en profet. Andra säger att han var en man som Gud hade skänkt kunskap och hade inget speciellt uppdrag som profet.
[5] Koranen, kapitel 67, vers 2 (Surah al-Mulk)

Ta avstånd från all form av sekterism! Jag uppmanar alla ungdomar att de än en gång ska se efter deras egentliga tillhörighet. Alla dessa sekter och grupperingar är en av orsakerna bakom muslimernas svaghet och splittring. Tyvärr är det ofta idag man ser ungdomar som ger företräde till sin grupp före Islam!! En av ungdomarna som tillhörde en grupp och sedan lämnade den har sagt: ”När jag förde en dialog med gruppens ledare och sade att Islam befaller inte med detta, och jag nämnde en sak…” Svaret jag fick av ledaren var: ”Vi är Islam.” Så är tyvärr fallet med varje sekt och grupp, de anser sig vara Islam. Men sanningen är tyvärr att varje grupp har tagit en del av Islam och lämnat resten. Den sanna kallelsen ska vara kallelsen till en manhaj (metodologi) och inte en grupp eller sekt, och denna manhaj är: Koran och Sunna i förståelsen av de rättfärdiga föregångarna! Detta är en manhaj och INTE en grupp eller sekt, och den som försöker få den att vara en grupp eller sekt nedvärderar den. Denna manhaj är islams eviga och sanna kallelse. Mitt råd till mina syskon: Alla som tillhör någon grupp eller sekt bör lämna denna grupp eller sekt och istället tillhöra denna gudomliga manhaj: Koran och Sunna i förståelsen av de rättfärdiga föregångarna!

Salat - Nyckeln till framgång

Bönetider (Awqat As-Salat)

Detta kan praktiseras i trakter där solen är synlig och klar på himlen.

  • Salat al-Dhur (middags bön) börjar när solen rör sig från sin högsta punkt mot horisonten, och sluter när skuggan är lika lång som föremålet man mäter med är.
  • Salat al-´Asser (eftermiddags bön) börjar när salat al-Dhur slutar och slutar själv när solen skiftar sin färg från vittskådande till gult nyans.
  • Salat al-Maghreb (kvälls bön) börjar efter solnedgång och slutar när den röda färgen över horisonten har försvunnit.
  • Salat al-´Isha (natt bön) börjar när den röda horisonten är borta och slutar i mitten av natten (halva tiden mellan kvällsbönens slut och morgon bönens början).
  • Salat al-Fajr (morgon bön) börjar när horisonten börjar lysa upp samt lite av himlavalvet och slutar när solen stiger fram över horisonten.

Och den som har en god grund och blivit förhindrad från att göra sin bön i god tid, men endast hinner göra en ruk´aa innan nästa bön börjar har fått sin bön godkänd in sha allah. Att utföra sin bön inom respektive tid är ett måste för alla muslimer. Det finns även tider då man borde undvika att utföra sina böner i. Dessa tider är strax efter salat al-Fajr till ca 20-30 min efter solen har stigit upp. När solen står som högst tills den börjar röra sig mot horisonten och efter salat al-´Asser tills salat al-Maghreb börjar.

Det är ängeln Djibril (fred över honom) som har lärt Profeten Muhammad (fred över honom) dessa. Och vi har fått veta det genom att Profeten (fred över honom) har lärt det till sina kompanjoner som frågat om dessa tider. Bland annat så bekräftar Profeten (fred över honom) dessa tider med sin handling då han (fred över honom) själv bad inom respektive tid.

Men angående salat al-´Asser så har Profeten (fred över honom) sagt i en autentisk hadith av ibn ´Umar att tiden för salat al-Dhur är så länge inte salat al-´Asser börjar och salat al-´Asser slutar när solen skiftar från sin vittskådande för till gult skinande och tiden för salat al-Maghreb är från solnedgång till horisontens röda färg försvinner och efter salat al-Maghreb börjar salat al-´Isha till mitten av natten och salat al-Fajr vara så länge solen inte går upp.

Vad har det sagts om de som försover sig från sin bön eller har glömt den? Det finns många hadither som är autentiska i detta ämne, men vi tar upp endast någon. Profeten (fred över honom) har sagt att: ”Den som hinner med en ruk´aa av salat al-Fajr innan soluppgång har hunnit göra sin bön och den som hinner att gör en ruk´aa av salat al-´Asser före solnedgång har hunnit med sin bön.”

I Sahih Bukhari och Muslim av Abu Hurayrah att Profeten (fred över honom) sade: ”Den som endast hinner göra en ruk´aa innan nästa böns början har hunnit med sin bön.” Allah har bestämd tiderna för när vi ska dyrka Honom, så man får inte skjuta upp en bön utan någon god orsak. I en autentisk hadith av Anas sade Profeten (fred över honom): ”Detta är hycklarens bön, han sitter och avvaktar solen tills han ser att solen nästan har nått horisonten, han springer då upp och gör 4 snabba ruk´aa (precis som kycklingen pickar efter maten) utan att nämna Allah något anmärkningsvärt”. Detta var Profetens (fred över honom) beskrivning av de som medvetet inte ville göra sina böner i tid. Att förena två böner i samma tid är tillåtet, men man måste uppfylla några krav. Vid följande orsak:

  • Sjukdom
  • Resa
  • Regn

då får man lägga ihop två böner samma tid.

Profeten (fred över honom) har sagt följande i en autentisk hadith i Bukhari av Abu Saed Al-Khodri (må Allah vara nöjd med honom): ”Ingen bön skall göras efter salat al-Fajr tills solen har gått upp och ingen bön skall göras efter salat al-´Asser tills solen har gått ned”. Denna hadith tar upp temat om vilka tider man borde undvika att göra bön i.

Djinn – mat, dryck och giftermål

Djinn (inklusive Shaytan) äter och dricker. Det är återberättat från Abu Hurairah (må Allah vara nöjd med honom) att Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) bad honom en gång att hämta lerstenar för att rena sig efter toalettbesök och han sade: Hämta inga ben eller torkad dynga”. Sedan när Abu Hurairah (må Allah vara nöjd med honom) frågade om orsaken varför han inte fick hämta ben eller torkad dynga? Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) svarade: ”Det är djinnens mat. En grupp djinn av Nusaybeen kom till mig – och vilka goda djinn de är – och frågade mig om försörjning. Jag bad för dem till Allah och bad att varje ben eller torkad dynga de passerade skulle vara mat för dem.” [Bukhari (7/71)(nr.3860)]

Det är även berättat att Shaytan äter med vänster hand och därför har vi blivit beordrade att skilja oss från honom i detta. I en hadith av Ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) berättas det att Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ”När någon av er äter ska han äta med höger hand, och när någon av er dricker så ska han dricka med höger hand, för Shaytan äter med sin vänstra hand och dricker med sin vänstra hand.” [Muslim (3/1597) (nr.2020)]

Dessa texter visar klart och tydligt att djinn och shayatin äter och dricker. Det verkar även så att djinn gifter sig. Några lärda har sagt detta på grund av versen där Allah säger: ”… de som varken människor eller djinn förut haft Tamth (sexuell relation) med. ” [Surah ar-Rahman 55:56]

Tamth på arabiska betyder samlag. Vidare säger Allah att Shaytan har barn: ”Vill ni ta honom och hans anhang (avkomma) till era beskyddare i Mitt ställe fastän de är era fiender.” [Surah al-Kahf 18:50]

Qataadah – må Allah visa honon nåd – sade: ”Shaytans avkomma producerar barn precis som Adams avkomma producerar barn, men de är större till antal.” [Laqt al-Marjaan (sid.51)]