Min första chockberättelse

I Allahs den Nåderikes, den Barmhärtiges Namn

Jag brukar få en hel del mail, meddelande och tfn-samtal från bröder och systrar från hela Sverige. En sak jag märkt som är gemensamt för alla är: desperation!

Vad ska jag göra!!??” Brukar deras fråga eller klagan avslutas med. Det är tyvärr inte alltid jag kan hjälpa dem, och då brukar jag försöka åtminstone förmedla dem vidare till någon som kan hjälpa dem. Men jag får alltid lite dåligt samvete. Ni kanske undrar vad problemen är? Oftast är det ungdomar som vill ångra sig till Allah för något de har gjort eller som behöver hjälp med hur man går tillväga för att söka kunskap etc…

Men ibland kommer det vissa frågor och problem som får nackhåren att resa sig. Jag kan inte ens nämna dem för er, i alla fall inte i detalj, för att det kommer garanterat att deprimera er och förstöra resten av er dag om inte mer. Jag har blivit ganska van vid alla chockande och upprörande berättelser från människor, men jag glömmer aldrig den första.

Detta var för mer än tio år sedan efter en av mina fredagsföreläsningar i gamla Bellevue moskén i Göteborg. Min föreläsning hade precis börjat bli populär bland förortsungdomarna och väldigt många brukade komma och lyssna. Mest unga tjejer. Gangstertjejer eller tomboys, som de ibland kallas. De satt i ett eget rum i moskén och bröderna satt framför mig. Efter föreläsningen brukade jag sitta kvar och prata med ungdomarna och de flesta killar var så imponerade av deras mäktiga religion att jag nästan höll en till föreläsning efter huvudföreläsningen för dem.

En dag hade jag lite bråttom och kunde inte stanna kvar efter lektionen och gick snabbt ut från moskén. Vid entrén var alla systrar ute redan och vissa var på väg hem och andra väntade för att få en glimt av snubben som ”skriker och gapar”. Jag brukade undvika konfrontation med dessa unga gangstertjejer för att många av dem inte hade kunskap om vissa regler och de kunde bli jobbigt för mig. De gick ibland fram till mig och ville skaka hand eller de stod väldigt nära och många av dem var inte beslöjade, så det var obehagligt för mig. Speciellt att jag inte var mycket äldre än de själv (jag var runt 17-18), må Allah skydda oss från fitna, amin.

Men just den dagen kom det fram till mig två unga tjejer, båda muslimer men långt ifrån religiösa. Den ena av dem hade en slöja runt halsen som var väldigt hårt fäst, en slöja jag brukade kalla för ”Feven-slöjan”, om ni minns henne. Den andra hade ingen slöja alls. De kunde inte varit mer än 15 år om inte yngre. Men båda såg ut att vara 20 år, eller de försökte att se ut som det i alla fall. Den obeslöjade av dem sade till mig: ”Anas vi vill prata med dig, det är viktigt.” Hon var väldigt bestämd och jag kände inte att hon skämdes för mig eller var nervös. Vilket innebar att det var något allvarligt som hade hänt. Jag försökte övertyga dem att ringa mig eller vänta till en annan gång för jag hade bråttom, men hon insisterade så mycket att när jag försökte gå därifrån medan jag pratade så tog hon tag i min arm och stoppade mig.

Jag blev lite irriterad men samtidigt tyckte jag synd om dem. Men detta var första gången någonsin jag skulle sitta med tjejer ensam och lyssna på deras problem, utan tvekan, oavsett vad man tror om föreläsare eller Shaykher, så är det fitna. Jag ville därför vara säker på att det jag gör är rätt och i sådana fall hur det ska gå till. Jag ringde en av mina shaykher och berättade att det fanns två unga tjejer som ville sitta ensamma med mig och prata med mig och jag undrade vad jag skulle göra. Shaykhen berättade att jag skulle be dem hämta en av deras bröder och låta honom sitta med oss så att jag inte blir ensam man eller kille där. Han ansåg att detta var tillåtet vid nödvändighet för en föreläsare ibland.

Obekväm gick jag med på detta och bad dem följa med mig. Vi tog alla en industrihiss (då moskén låg i en gammal industribyggnad) upp till ett rum där vi satte oss ner. De var ganska tysta och jag visste fortfarande inte att jag skulle få höra min första ”chockberättelse”, så jag bad dem lite ohövligt att snabba sig för jag hade bråttom. Den obeslöjade tjejen började och sade ganska rakt på sak…

Jag fortsätter i ett annat inlägg in sha’ Allah, om du vill läsa vidare så håll utkik på bloggen.

Er bror

Anas Khalifa

Annonser

Publicerat av

Anas Khalifa

Anas Khalifa, född -83 i Egypten och kom till Sverige -89. Huvudsysselsättning just nu är: författarskap och föreläsningar om islam.

2 reaktioner till “Min första chockberättelse”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s