Mina tankar kring sjukdom

I Allahs Den Nåderikes, Den Barmhärtiges Namn

Vill först tacka alla som kommenterade den senaste ”Bästa kommentar” och efter noga betänksamhet väljer jag denna kommentar:

Aros skriver:

bild nummer 1: manen är arg och går in till mosken för att lugna ner sig.
bild nummer 2: manen säger till chefen att det är snart bön.

Tycker att denna bror har verkligen tänkt utanför lådan. Väl gjort! Baraka Allah fikom! Vad tycker ni? Kolla på bilden och sedan på broderns kommentar. Minst sagt gott antagande om sina syskon ma sha’ Allah. Må Allah belöna er alla för ert engagemang och ambition, amin

——————————————————————————————————

Nu till mitt inlägg. Jag har varit sjuk under senaste veckan och min lilla dotter har även varit väldigt sjuk. Detta har lett till en del sjukhusbesök och mediciner etc. Sjukdom är något man bör sätta sig ner och reflektera över. Därför bestämde jag att dela med mig lite tankar om detta.

Först och främst, människan tycker inte om sjukdomen. Det finns ingen som tycker om att bli sjuk och inte heller någon som tycker att lämna detta liv. Men Abu Dharr, må Allah vara nöjd med honom, hade en annan form av förståelse. Han brukade säga:
أحب الجوع و المرض والموت.
أحب الجوع ليرق قلبي؛ وأحب المرض ليخف ذنبي؛ وأحب الموت لألقى ربي.
”Jag älskar hunger, sjukdomen och döden. Jag älskar hunger så att mitt hjärta mjukas upp, jag älskar sjukdomen för den avlägsnar synden och jag älskar döden för att då får jag träffa min Herre.”

”Jag älskar hunger, sjukdomen och döden.” Det finns ingen någonsin som älskar dessa tre saker, vad jag vet iallafall. ”Jag älskar hunger så mitt hjärta mjukas upp.” Mjukas inte våra hjärta upp i Ramadan när vi fastar? ”Jag älskar sjukdomen för den avlägsnar synden.” Sjukdomen suddar bort synden. ”Jag älskar döden för att då får jag träffa min Herre.” Vi alla gör anspråk att vi älskar Allah! Alla säger så. När jag frågar någon: älskar du Allah? Självklart! blir svaret. Ge jag ska ge ett exempel som visar vad jag menar.

Om jag har en son som studerar utomlands och jag på grund av detta inte har sett honom på ett eller två år. Om någon frågar mig: ”Skulle du vilja träffa din son?” Ja, självklart det är min älskade son, skulle jag säga. Jag skulle verkligen önska att få träffa honom.

Okej! Nu frågar jag dig: älskar du Allah? Ja, säger du! Vill du träffa Allah? Ja! Så du tycker om att dö då? NEEEJ! Ehm..hur ska du träffa Allah om inte du tycker om att dö? Förstår ni nu logiken bakom Abu Dharrs ord, må Allah vara nöjd med honom.

Detta med döden: vem blir egentligen skrämd av döden? Den som skräms är den som inte önskar mötet med Allah eller tycker om den. Döden skrämmer även dem som gör anspråk på att dem älskar Allah!

Den som älskar mötet med Allah, älskar Allah mötet med. Hur? Alltså, från Allahs nåd över oss att vi som muslimer kan träffa Allah när vi vill egentligen. När vi ber fem gånger om dagen, i Ramadan, på fredagsbönen, när vi läser koranen och när vi åkallar Allah. Allt detta räknas som en form av träff med Allah. Men att jag lämnar denna värld för att träffa Allah är bara tomt prat hos människor.

En annan vikt grund gällande döden, som jag kan ta med innan jag går vidare och pratar om sjukdomen i Islam: Dödsängeln är inte närmare den sjuke p.g.a. sjukdomen än vad han kan vara närmre den friske.
Vad betyder detta? Det betyder att bara för att man är sjuk behöver det inte betyda att man är närmare döden än den personen som är frisk. Dödsängeln är inte heller närmre den äldre p.g.a. ålderdom än den yngre. Från människors okunnighet är när man får reda på att en person dött  och sedan att han var 90 år då han dog, att man inte ser detta som någon särskilt. Och man tror att ORSAKEN till hans död är hans ålderdom och detta är fel, det är inte orsaken. För om ett litet barn dör, vad ska vi säga orsaken var då? Om barnet var sjuk kanske? Vi säger barnet var friskt. Vad är orsaken då? Ålderdom eller sjukdom? Vi måste bekräfta en viktig sak, den sjuke är inte dömd till döden bara för att han är sjuk. Och inte heller den friske är en person som är dömd till ett långt liv för att denne är frisk. Döden med andra ord behöver inte någon orsak alls från alla dessa världsliga orsaker runtomkring oss. Detta är alltså en grund. Döden har inga fasta orsaker. Han dog för att han dog. Vi måste vara övertygade om detta. Glöm allt vad folk säger: ”Om han snubben inte hade gått över vägen så hade inte bilen kört över honom.” Detta är tal från en person med lite tro eller svag tro. Ali ibn Talib, må Allah vara nöjd med honom, har förtydiggjort detta för oss:
مشينها خطاً كتبت علينا *** ومن كتبت عليه خطاً مشاها
ومن كانت منيته بإرضٍ *** فلن يموت بارض سواهـــــا

”Vi har gått stegen som är förutbestämda för oss *** Och den som fått steg förutbestämda för sig kommer att gå dem *** och den vars frist är bestämt i en mark *** kommer inte att dö förutom på den marken”.

Detta är Allahs förutbestämmelser! När vi var i våra mödrars livmoder så bestämdes det för oss: tiden, platsen och sättet för vår död.

Jag ska berätta för er en verklig händelse. Detta är en berättelse som är bevittnad av pålitliga lärda. Denna historia inträffade för ca 30 år sedan. Det fanns ett tåg som åkte förbi i Egypten från den sydliga delen upp till norra, det var ett nattåg detta. Tåget skulle förbi ett övergångställe eller förbifart. Alla satt i deras bilar och väntade på att tåget skulle förbi. En man som skulle stanna vid förbifarten fick lite sladd och hans mindre lastbil som han körde stannade mitt på rälsbanan, på spåren. Tåget är på väg och kommer inte att stanna. Snabbt sprang alla människor till mannen, som nu hade fått panik, och dem tog ut honom ur fordonet och ställde honom vid sidan med dem. Mannen stod och grät, för på hans fordon var allt han ägde av varor och kapital till hans affärer. Tåget körde på hans fordon och krossade den totalt. Ett av fordonets bildäck flyger upp i luften på grund av den hårda sammanstötningen landar den på fordonets förares huvud och han dör omedelbart.

Han skulle ju ha dött om han satt kvar i fordonet!  Men dödsängeln har inte blivit beordrad att ta hans själ vid det tillfället i bilen, dödsängeln var beordrad att ta hans själ på samma plats och mark och det sättet som han dog.

لا يَسْتَأْخِرُونَ سَاعَةً وَلاَ يَسْتَقْدِمُونَ
”och de kan varken förkorta den eller förlänga den.”

[Al-‘Araf 7:34]

När döden har kommit går det inte att försena eller snabba på den. Det går inte! Detta är Allahs bestämmelser!

Dödens sjukdom eller sjukdom som jag vill skriva om nu. Vad känner människan vid sjukdom? Man känner sig förödmjukad inför Allah. Sjukdomen kommer för att väcka den sovande som vänt ryggen från Allahs väg. Vissa människor snurrar runt sig själva och blir aldrig påminda om döden och dagarna passerar dem utan att märka. Därför säger Ali ibn Abi Taleb, må Allah vara nöjd med honom:
لا يكن أحدكم قطرب نهار جيفة ليل
”Låt ingen av er vara som en surrande jobbande geting hela dagen och ett kadaver på natten”.

Vissa människor är väldigt rörliga på dagen och jobbar mycket och sover alltid på nätterna utan att minnas döden. För att man är upptagen, man har möten, tider att passa, jobb att utföra etc. … Men så fort sjukdomen anländer så lämnar man alla tider och all jobb och påminns direkt om döden. Men kanske du tänker vad är det för fel med att jobba hela dagarna? Men när man blir sjuk så upptäcker man att man kan lämna jobbet, man är ju sjuk vad ska man göra? Man hamnar kanske i sjukhuset. När du frågar den sjuke sen om alla tider han ska passa och möten så säger han: ”Nej, glöm allt detta. Det viktigaste är att jag blir frisk.” Pengar, jobb och annat spelar ingen roll då. Ingenting blir längre viktigt. Så sjukdomen väcker den sovande personen: ”Jag brukade vara i skolan hela dagen utan att be dhur och missa bönen men nu vet jag att jag måste be i tid, må Allah förlåta mig.” Då börjar man förödmjuka sig inför Allah. Hoppet för den sjuka är att bli botad. Han börjar åkalla Allah:

لَّئِنْ أَنجَانَا مِنْ هَذِهِ لَنَكُونَنَّ مِنَ الشَّاكِرِينَ
”‘Om [Allah] räddar oss ur denna [nöd] skall vi sannerligen visa oss tacksamma”.

[Al-An’am 6:63]

Sen när han blir räddad vänder han ryggen åt! Detta är åkallan av tjänaren som tillber Allah vid behov endast. Han tillber Allah via avbetalning kan man säga.

Må Allah bota alla muslimer och lägga oss bland dem tacksamma, ameen!

När man blir sjuk hamnar man i en av två grupper:

– En grupp anser att man gjort många synder och att Allah vill rena en från alla dessa synder. – Och detta är gott och bra.

Det första vi kan lära oss av sjukdomen är att man renas från synd. Det andra är att Allah vill att jag ska vara underlägsen Hans Makt och Ära.

När människan är stark, frisk, har pengar, status och betydelse i denna värld, vad behöver en sån människa av andra? Ingenting alls. Han känner att han är stark och klarar sig själv. Tvärtom, många kanske behöver honom och han är inte i behov av andra. Men när han däremot blir sjuk så blir det annorlunda. Du kommer att se denna stora mäktiga som skriker åt vemsomhelst och ser ner på vemsomhelst behöva du’ah av den fattigaste och mest förringade i denna värld. Via detta kan man ångra sig och be om förlåtelse och detta är vad Allah vill från Hans tjänare. Att man förödmjukar sig inför Allah, man måste vara undergiven till Allah. Detta är utan tvekan en form av kärlek från Allah till oss också.

Det finns en tredje sak, sjukdomen är en gåva för den sjuke och även för oss som inte är sjuka. Hur kommer det sig? Först:

1- När jag ser den sjuke säger jag: ”Jag tackar Allah som har bevarat mig från mycket av dem prövningar som Han har prövat Hans skapelse med.”
2- Den sjuke har en rättighet hos mig. Att jag besöker honom kontinuerligt. Profeten (fred över honom) säger:
”حق المسلم على المسلم ست” قيل: وما هنَّ يا رسول الله؟ قال: ”إذا لقيته فسلم عليه، وإذا دعاك فأجبه، وإذا استنصحك فانصح له، وإذا عطس فشمِّته، وإذا مرض فعده، وإذا مات فاتبعه”
Muslimens rättighet över den andra muslimen är sex saker: ”Om du träffar honom så hälsa på honom, om något gott sker med honom så gratulera honom, om en katastrof inträffar med honom så visa din sörj, om han nyser och tackar Allah så besvara honom, om han blir sjuk så besök honom, om han dör gå på hans begravning.”

Detta är alltså rättigheter som kan hänga runt din nacke på domedagen och du står tills svars för om du har uppfyllt dem eller inte. Om muslimen kommer fram till dig på domedagen och säger: ”Du gick inte på min begravning?” Självklart om du känner till att det fanns begravningen bara och kunde gå.

Men att besöka den sjuka så ofta man kan är alltså en skyldighet vi har som vi ska uppfylla gentemot våra syskon i Islam. Profeten (fred över honom) säger i en Hadith Qudsi att Allah den Högste säger:
عبدي، مرضت فلم تعدني، فيقول‏:‏ كيف أعودك وأنت رب العالمين‏؟‏ فيقول‏:‏ أما علمت أنه مرض عبدي فلان، فلو عدته لوجدتني عنده‏؟
”Min tjänare, Jag blev sjuk och du besökte mig inte, han svarar [tjänaren] och säger:” Hur ska jag besöka Dig och Du är världarnas Herre? Han svarar: ”Visste du inte att den och den av Mina tjänare var sjuk och du besökte inte honom, hade du besökt honom hade du funnit mig där.”
[Sahih Muslim]

Så den som besöker den sjuke får Allahs nåd och barmhärtighet över sig från toppen av hans längsta hårstrå till den lägsta delen av hans fötter och 70 änglar ber om Allahs förlåtelse för honom tills han lämnar den sjuke. Allt i detta är gott ju. En sann muslim när du frågar honom, vart ska du? Jag ska besöka en sjuk. Varför det? Det är hans rättighet, han är en muslim. Men problemet är om du frågar en annan drömmarmuslim vart han ska och han säger att han ska besöka en sjuk, och du frågar varför? Så svarar han: ”Han och hans familj brukar alltid besöka oss så jag gör detsamma.” Då är detta INTE för Allahs skull. Då kommer du inte att finna Allah hos den sjuke som hadithen säger. Och ingen nåd och barmhärtighet kommer över dig, och inga änglar ber Allah om förlåtelse för din fördel heller. Du går ju med en annan avsikt, eftersom hade den där sjuke inte besökt dig när du var sjuk så hade du inte hellre besökt honom nu, eller hur?

Allah accepterar inte sådana gärningar. Allah accepterar bara den mest uppriktiga och korrekta av alla gärningar. Allah säger i hadith Qudsi:
أنا أغنى الشركاء عن الشرك ، من عمل عملا أشرك فيه معي غيري تركته وشركه
”Jag har inget behov av några kompanjoner, den som gör en gärning i vilken de associerar någon annan med mig, kommer jag att avvisa och även deras partners”.

(Muslim, hadeeth qudsi)

Allah vill från sina tjänare gärningar som är hundra procentiga uppriktiga.

Men om vi ser på andra sidan av det hela, om en tjänare blir sjuk och säger: ”Hur kommer det sig att just JAG har blivit sjuk? Han och han och hon och dem är ju friska, varför just jag?” Denna person ser inte på det hela ur en sann troende muslims perspektiv. Han ser ur ABD-AD-DUNYA [tjänare till det världsliga] perspektiv.

Har du inte läst hadithen där Profeten (fred över honom) säger:
تعس عبد الدرهم تعس عبد الدينار تعس عبد القطيفة تعس عبد الخميصة تعس وانتكس وإذا شيك فلا انتقش
”Förgjord är tjänaren till dirham [en slags valuta hos araberna, d.v.s. pengar], förgjord är tjänaren till denna värld, förgjord är tjänaren till tyg, förgjord är tjänaren till hans kläder, förgjord är han och förlorad och om han får en tagg bit i sig går det inte att få ut den”.

Vissa människor tillber denna värld och allt som existerar i den av tillfälligheter. Har du inte sett den person vars hela liv baseras runtomkring mode, kläder, uppvisning, kataloger, shoppa och annat? Eller personer som tillber deras jobb och pengar? Eller andra som tillber samhället och kulturerna? Värre än det är att det finns idag människor som tillber knark, cigg och annat som är till väldigt stor skada för dem och andra. Min bror och syster, vi muslimer tillbe Allah ENDAST och då kommer vi att bli fria från allt annat i denna värld.

Ibland hör man vissa muslimer säga om deras bror eller syster i Islam: ”Rätt åt honom, han blev sjuk p.g.a. hans synder och katastrofala handlingar och detta är vad han förtjänar.”

Detta är dålig adaab [moral] från tjänaren. Detta är en orättvis behandling av muslimen mot sin muslimska broder, vad han än har gjort den muslimen så är han sjuk. Jag ber Allah om botemedel för honom. Men tänk om vi är ovänner och inte gillar varandra?

Vart är vi när det kommer till dessa verser i surat ale imran:
وَسَارِعُوا إِلَى مَغْفِرَةٍ مِنْ رَبِّكُمْ وَجَنَّةٍ عَرْضُهَا السَّمَاوَاتُ وَالْأَرْضُ أُعِدَّتْ لِلْمُتَّقِينَ
الَّذِينَ يُنْفِقُونَ فِي السَّرَّاءِ وَالضَّرَّاءِ وَالْكَاظِمِينَ الْغَيْظَ وَالْعَافِينَ عَنِ النَّاسِ وَاللَّهُ يُحِبُّ الْمُحْسِنِينَ
وَالَّذِينَ إِذَا فَعَلُوا فَاحِشَةً أَوْ ظَلَمُوا أَنْفُسَهُمْ ذَكَرُوا اللَّهَ فَاسْتَغْفَرُوا لِذُنُوبِهِمْ وَمَنْ يَغْفِرُ الذُّنُوبَ إِلَّا اللَّهُ وَلَمْ يُصِرُّوا عَلَى مَا فَعَلُوا وَهُمْ يَعْلَمُونَ
Och tävla med varandra om er Herres förlåtelse och ett paradis, lika vidsträckt som himlarna och jorden, som står berett att ta emot de gudfruktiga,

de som ger åt andra såväl i välfärdens dagar som i tider av brist och som lägger band på sin vrede och förlåter sina medmänniskor – Allah älskar dem som gör det goda och det rätta –

de som, om de begår en skamlös handling eller [på annat sätt] tillfogat sig själva orätt, minns Allah och ber Honom om förlåtelse för sina synder – vem kan förlåta synderna utom Allah? – och som inte fortsätter att begå sådana handlingar mot bättre vetande.
[ale-Imran 3:133-135]

Är inte detta vad vår Herre säger? Jag anser, och detta är min åsikt, att den person som är testat och prövad med en kroppslig sjukdom att detta är en väldigt lite och minimal prövning. Oavsett vad det är för kroppslig prövning. Om det är njurdialys, eller sjukdomar som inte ens går och bota, må Allah bota alla muslimer som är sjuka. Detta är en enkel prövning. Men hur vågar jag säga så?

Mina syskon:

Den stora prövningen är om man blir testat och prövad i sin religion. Detta är den sanna katastrofen och problemet. Men vi har ju knappt tålamod att orka bära på en sjukdom! Om muslimens rättighet över mig är att jag besöker honom vid hans sjukdom, men om han har en sjukdom i hans religiösa frågor då? Vad är min skyldighet gentemot honom då? Jag ber Allah för honom i min bön på natten, jag ber Allah för honom i min fasta, jag ber Allah för honom när jag är resande, jag säger åt mina barn att be Allah för honom.

Men vad menas med att bli prövad i sin religion? Vilka tecken finns det för det?

– Att man blir stoppad från goda gärningar medan man kämpar för att göra dem. Exempel, en person säger: ”Jag ska gå och lyssna på en föreläsning i moskén.” Han går dit men just den dagen kommer inte föreläsaren. För att Allah inte vill ha honom.

Annat exempel på detta är:

– Syndens dörrar öppnas för honom ändå om han inte knackar på dem eller går mot dem. Exempel, en person sitter tryggt hemma i sitt lugna hem och kanske även håller en koran i handen för att just börja läsa och då i den stunden ringer en person honom på telefon och säger: ”SÄTT PÅ KANALA 7.” Han sätter på kanalen och upptäcker en massa synd som han ser på. Det finns sådana människor som vill vilseleda andra som han själv är vilseledd, precis som han som ringde och bad en annan att sätta på den där omoraliska kanalen.  ”Han är snål i sin dyrkan och beordrar andra att vara detsamma.” Och detta är den sanna sjukdomen, att man blir sjuk och testat i sin religion.

För att om man har en kroppslig sjukdom så är det en av två saker som gäller. Antigen man dör p.g.a. sjukdomen och Allah förlåter ens synder som om man vore nyfödd. Eller man överlever och Allah ger dig botemedel och botar dig som om du vore en ny människa.

Hur kommer en tjänare nära Allah med sin sjukdom då?
1- Man rannsakar sig själv medan man är sjuk, vad har jag gjort alla dessa år som jag levt? 10, 20 eller 30 år? Om jag dör och möter Allah, hur kommer mitt tillstånd att vara? På detta sätt rannsakar man sig själv. Om dödsängeln kommer till mig nu, kan jag säga att jag är en god troende muslim? Glöm hur mycket en människa lurar sig själv och pratar och gör anspråk på att man är god. Var ÄRLIG!

2- En annan sak som tar dig närmre Allah är dem som kommer och besöker dig. När du vanligtvis besöker en person som är frisk så pratar man med personen om helt vardagliga ämnen och diskuterar osv. Men den sjuke tillägnar sig man för. Man kan inte sitta och diskutera världens problem medan han ligger där och väntar på en operation eller ska ta en spruta eller kanske inte vill att du ska se vissa av hans kroppsdelar som är skadade. Det finns ‘Adaab [etik] för besökandet av den sjuke mina bröder och systrar. Vilka är dessa?

1. Om ni besöker en sjuk, så förläng för honom hans frist. Detta kommer inte att ta tillbaka Allahs bestämmelser något alls men det hjälper den sjuke att må bättre.
Att säga positiva saker till den sjuke. Den muslimska läkaren brukar ofta säga:
– ”Ma sha Allah, du är väldigt stark och du kommer att klara dig fint allhamdulilah”.
Medan oftast i väst så kommer läkaren med besked:
– ”Du kommer att dö inom tre eller fyra månader”.
Sedan hämtar dem alla läkare som ska vara med i operationen och säger:
– ”Dessa är dem som ska operera, han ska ge dig sprutorna, han ska skära upp din bröstkorg och han ska byta ut all ditt blod och han ska ta ut ditt hjärta… vill du se ett videoband hur det går till exakt”?
– ”NEJ TACK jag vill inte se.”
SÅ ska man ju inte göra. Detta är förbjudet hos oss att göra mot den sjuke. Vill du döda honom två gånger? Den sjuke kommer till läkaren inför en operation redan skräckslagen, ska du skrämma honom mer?

Du ska förlänga hans frist enligt Islam, som att säga exempelvis:
– ”Hur mår du”?
– ”Det är kaos…”
– ”Min bror, oroa dig inte jag känner till en person som hade precis samma sjukdom och Allah botade honom, jag hade en släkt som hade det mycket svårare än dig och han klarade sig fint.”
Och om det inte är sant så är detta en tillåten lögn.

Inte som en annan snubbe:
– ”Hur mår du”?
– ”Ja det är bra allhamdulilah”.
– ”Brukar du få ont på morgon och kväll eller bara morgon”?
– ”Nej, morgon och kväll speciellt runtomkring min bröstkort”.
– ”Jaha, subhanllah det är precis samma sjukdom som min far dog av förra året”.
Detta är inte att förlänga hans frist .

Denna person har dödat honom innan han dör. Detta är alltså förbjudet i Islam att göra. Ge den sjuke hopp istället. I den islamiska historien brukade dem rika ha speciella människor skickade till alla sjuka, dessa människor var berättare och poeter som sjöng och gav goda hopp till dem sjuka. Detta betalade den islamiska staten för, detta är en barmhärtighet från muslimerna. Islam beordrar oss med detta.

2. Om ni besöker en sjuk så förläng för honom hans frist. Detta kommer inte att ta tillbaka Allahs bestämmelser något alls. Ser man inte alltid den sjukes familj stirrande på läkaren och vad han har för nyheter och besked när han kommer in i rummet? Om dem ser läkarens min och utseende ändras och bli till en sur eller deprimerad min så tror dem att det är över för deras släkt eller nära. Så våra bröder som är läkare bör tänka sig när det kommer till detta, dem ska le och alltid säga:
– ”Ma sha Allah, det ser bra ut”.
Läkaren skall vara god, snäll, hjälpsam, godhjärtat, vänlig och inte hård i sin attityd. Detta kommer inte att ta tillbaka Allahs bestämmelser något alls men det hjälper den sjuke att må bättre.

Efter att jag suttit hos den sjuke en stund så ska jag göra den Islamiska Ruqya [läsa koran] på honom. Hur går den till? Först lägger man sin högra hand på den platsen där sjukdomen finns, mannen lägger sin hand på mannen och kvinnan på kvinnan. Om inte man är mahram såklart till varandra. Sedan efter att man lagt handen så läser man Öppningskapitlet, suratul Fatiha eller andra rekommenderade verser och sura inom detta område.
Om denna hand är en ren hand, inte stulit eller tagit något haram, inte rört haram, inte gör det som är förbjudet och Fatiha kommer ut från ett ärligt uppriktigt hjärta som är full med Imaan så kommer allt gott att ske med Allah hjälp.

Umar ibn al-Khattab, må Allah vara nöjd med honom,  gick in med andra följeslagare till en sjuk person så Umar läste al-Fatiha på den sjuke, då hoppade mannen ur sin plats som ett vilt djur och blev frisk. Sedan efter att Umar dog och blev martyr fick mannen samma sjukdom igen. Så en annan gick för att  läsa på honom, så han läste al-Fatiha. Ingenting hände alls. Han läste igen och frågade:
– ”Hur mår du nu?”
– ”Jag mår likadant som jag var.”
Så mannen som läste sa, han var en följeslagare:
– ”Fatiha är detsamma, men var är Umars hand?”

Det handlar inte om att bara läsa Suran sen är det över. Till och med den vanliga medicinen man får av läkaren fungerar med vissa och andra inte eller hur? För att Allah har lagt botandes hemlighet i den ena och tagit ut botandes hemlighet ur den andra, medan botemedlet är detsamma.

3. Läsa på den sjuke dem autentiskt återberättade åkallelserna som finns i Profetens Sunnah (fred över honom). Man måste inte lägga sin hand denna gång, man kan om man vill men det är inget krav. Att lägga handen är en form av närhet som är en nåd till den sjuke, så det är ok att lägga den om man vill. På hans huvud eller bröstkorg eller hand osv. Den sjuke känner mjukhet från sin bror då. Du säger:
أذْهِب الباس، رب الناس، اشفِ وأنتَ الشافي، لا شفاءَ إلا شفاؤك، شفاءً لا يُغادر سقما
“Adhhib al-ba’s Rabb an-naas, wa’shfi anta al-Shaafi, laa shifaa’a illa shifaa’uka shifaa’an laa yughaadir saqaman (Avlägsna smärtan, Oh Herren över mänskligheten, och bota för du är Den som botar, finns ingen som botar förutom Du och Du lämnar inga spår av sjukdom)

Denna du’ah och andra med uppriktighet och ödmjukhet inför Allah kommer att resultera till mycket gott. Och resten som är med dig runtomkring ska säga amen.

Du kan även läsa du’ah och Koran på dig själv, kanske ingen kommer och besöker dig alls. Eller du får riktigt ont medan ingen är där, på natten exempelvis. Det kan vara så att det första man tänker på när man får ont är att skrika och ropa efter doktorn för hjälp. Men den sanna troende följer samma spår som Profeten Ya’qob (fred över honom):

إِنَّمَا أَشْكُو بَثِّي وَحُزْنِي إِلَى اللّهِ
”Min sorg och min smärta anförtror jag bara Allah.”

[Yusuf 12:86]

Ja, det är så en troende är. Det första och sista som alltid är i hans tankar är Allah. Kanske du tänker en sjuk måste klaga och visa hur dåligt han mår? In sha Allah den sjuke kan ha tålamod och säga ”jag mår fint och jag tackar Allah för alla mina gåvor som jag fått och Allahs dygd över mig”.

När Imam ash-Shafie var sjuk blev alla människor oroliga att han kommer att dö på grund av denna sjukdom. Den stora Imamen och läraren. Så dem skickade efter och hämtade en läkare. Imamen tittade på läkaren och log och sa:
– ”Dem bad botaren från denna jord att komma till mig och jag bad botaren från himlen. Två som botar, en som ger medicinen och en som lägger botemedlet i medicinen.”

När Imam Ahmad blev sjuk så blev Imam ash-Shafie orolig att kunskapen skulle försvinna efter Ahmad. Därför Imam Ahmad var elev till Shafie. Efter att Imam ash-Shafie besökte Imam Ahmad så återvände han [Imam ash-Shafie] sjuk. När Imam Ahmed blev sjuk så blev Imam ash-Shafie sjuk p.g.a. hans sjukdom, se vilken sympati. Kolla vilken kontakt dem har och kärlek. Det vackraste och mjukaste som finns är kärlek för Allah skull mina bröder och systrar. Imam Ahmad fick reda på att Imam Shafie återvände sjuk efter att han besökte honom, så Imam Ahmad gick till hans lärare och kämpade sig dit, han var ju sjuk också. Då sa Imam ash-Shafie till honom:

مرض الحبيب فعدته فمرضت من حذري عليه فأتى الحبيب يعودني
فشفيت من نظري إليه
”Den älskade till mig blev sjuk så jag besökte honom,
så jag blev sjuk på grund av oron över honom
och när den älskade kom för mitt besök
så blev jag frisk när jag såg honom.”

Reflektera över dessa ord till nästa gång in sha Allah. För nu blev lite väl lång text. Må Allah sprida kärlek och nåd mellan muslimer och vara oss nådiga, ameen

er bror

Anas

Annonser

Publicerat av

Anas Khalifa

Anas Khalifa, född -83 i Egypten och kom till Sverige -89. Huvudsysselsättning just nu är: författarskap och föreläsningar om islam.

En reaktion till “Mina tankar kring sjukdom”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s