Profetens (fred över honom) moral mot motståndarna

Profeten (fred över honom) brukade alltid vara rättvis mot de icke-troende och till och med vara bredd att offra sitt liv för att kalla dem till Islam och åtgärda deras angelägenheter. Han brukade bära det onda med tålamod och försöka överse deras skador. Varför skulle han inte göra detta när Allah har sagt: ”Vi har sänt dig som en nåd…” Till vem? Till de troende enbart? Nej, snarare till ”Hela mänskligheten.”

Tänk på de judar som brukade förolämpa honom och avsiktligt vålla besvär, medan han brukade fortsätta att vara mjuk mot dem. ’Aishah – må Allah vara nöjd med henne – sade: ”Judarna passerade en gång Profetens hus och sade: ”as-Saam a’laykum” (d.v.s. döden vare över dig), och Profeten (fred över honom) svarade: ”Och på er också!” ’Aishah kunde inte stå ut med detta, så när hon hörde det, svarade hon: ”Och döden vare med er också, och Allahs förbannelse och vrede!”

Profeten (fred över honom) sade: ”Ta det lugnt, O ’Aishah! Du bör vara mild. Du ska inte svära eller vara hård.”

Hon sade: ”Hörde du inte vad de sa?”

Han sade: ”Har du inte hört vad jag sa? Jag bad mot dem och den bönen kommer att accepteras, medan deras bön mot mig inte kommer att accepteras.”

Ja, för det finns ingen anledning att svara på en förolämpning med en annan förolämpning. Allah har sagt: ”Tala till folk med vänliga ord…”

En dag gick Profeten (fred över honom) ut med sina kompanjoner på en expedition. På vägen tillbaka stannade de över natten i en dal full av träd. Följeslagarna spred sig under de olika träden och somnade. Profeten (fred över honom) hängde hans svärd på en gren, bredde ut sin mantel och somnade. Under tiden märkte en hedning som var efter muslimerna att Allahs Sändebud inte hade sitt svärd, så han närmade sig honom i smyg, tog ner svärdet från grenen och sedan ropade: ”O Muhammad! Vem ska stoppa mig från dig nu?”

Allahs Sändebud (fred över honom) vaknade för att hitta denna man som stod över honom med ett svärd, redo att döda honom. Profeten (fred över honom) var ensam och med bara sitt undre plagg på sig. Hans följeslagare hade skingrats och sov. Mannen blev inbilsk med sin kraft och styrka och upprepade: ”Vem kommer att rädda dig från mig! Vem kommer att rädda dig från mig!”

Profeten (fred över honom) svarade med full övertygelse: ”Allah.”

Mannen blev skräckslagen och svärdet föll ur hans hand. Profeten (fred över honom) fick då tag i svärdet och sade: ”Vem kommer att rädda dig från mig nu?”

Mannens hy ändrades. Han blev rädd och började tigga om nåd. Han sade: ”Ingen kommer att skydda mig nu! Behandla mig väl!”

Profeten (fred över honom) sade: ”Accepterar du Islam?”

Han sade: ”Nej, det kommer jag inte göra, men jag ska inte alliera mig med någon som du strider mot!”

Profeten (fred över honom) förlät honom och behandlade honom väl. Mannen var en ledare bland sitt folk, så han gick tillbaka och kallade dem till Islam, och alla accepterade. Ja, behandla andra väl, och därigenom kommer du att fånga deras hjärtan. Faktum är att även med hans svurna fiender brukade han (fred över honom) ha en obefläckad karaktär, och p.g.a. detta kunde han vinna över dem, vägleda deras hjärtan och rena dem från deras misstro.

När Profeten (fred över honom) började kalla folket till Islam offentligt, började Quraysh att motstå honom ännu hårdare. En av de saker som Quraysh gjorde var att diskutera sinsemellan vad de ska göra med Profetens kallelse och den hastighet som människor accepterade hans tro med. De sade: ”Leta efter de som har mest expertis i magi, spådom och poesi, och låt honom nära sig den man som delade våra led, splittrade oss och förolämpade vår religion. Låt honom prata med honom och se vad han säger.”

De sade: ”Vi kan inte tänka på någon annan än ’Utbah bin Rabi’ah.”

De sa till ’Utbah: ”Du är den vi väljer, O Abu’l Walid!” ’Utbah var en mycket mild person. Han sade: ”O Quraysh, vill ni att jag ska gå och tala med honom och kanske göra honom några erbjudanden som han kanske accepterar?”

De sade: ”Ja, O Abu’l Walid.”

’Utbah steg upp och gick till Allahs Sändebud (fred över honom). Han fann honom sittande lugnt. ’Utbah gick fram till honom och sade: ”O Muhammad! Vem är bäst, du eller ’Abdullah?”

Profeten (fred över honom) förblev tyst för att hedra sin far.

Han sade: ”Vem är bättre, du eller ’Abd al-Muttalib?”

Han (fred över honom) förblev tyst i respekt för hans farfar.

’Utbah sade: ”Om du tror att de var bättre än du, hur kunde de då tillbe gudar som du har förolämpat? Och om du tror att du är bättre än dem, tala om det i sådana fall så att vi kan höra dig säga det.”

Innan Profeten (fred över honom) kunde svara, utbrast ’Utbah i vrede: ”Vid Allah, vi har inte sett någon annan människa som har anbringat en så stor katastrof för en nation som du har gjort. Du har splittrat oss, delat våra led, förolämpat vår religion och fört skam över oss så att alla nu säger att Quraysh har en trollkarl! Det finns inget kvar att vänta på, utom det ögonblick då vi slungar våra svärd och börjar döda varandra.”

’Utbah visade sin ilska medan Profeten (fred över honom) lyssnade tyst, sittandes välsammansatt. ’Utbah beslutade då att förhandla med Profeten (fred över honom), så han sade: ”Om du gör allt detta med sikte på att vinna rikedom, då kommer vi att gå samman för att ge dig större rikedomar än någon person från Quraysh någonsin besatt. Om det är ambitionen som driver dig, kan vi gärna erbjuda dig det. Om du är under inflytande av en ond ande som verkar hemsöka och dominera dig så att du inte kan skaka av dig dess spänna, då kan vi kalla in skickliga läkare för att bota dig.”

’Utbah fortsatte att tala på detta ovärdiga sätt med Profeten (fred över honom) och försökte förhandla med honom, medan Profeten (fred över honom) förblev tyst och lugn. Efter att ’Utbah hade erbjudit ledarskap, rikedom, kvinnor och även behandling för sinnessjukdom, blev han tyst och väntade på ett svar.

Profeten (fred över honom) höjde blicken mot honom och sade: ”Är du färdig, O Abu’l Walid?”

’Utbah var inte förvånad över Profetens (fred över honom) moral och svarade helt enkelt: ”Ja.”

Profeten (fred över honom) sade: ”Lyssna nu till mig.”

Okej”, sade ’Utbah.

Profeten (fred över honom) reciterade sedan verserna: ”I Allahs Namn, den Nåderike, den Barmhärtige. Ha Meem. En uppenbarelse från Allah, den Nåderike, den Barmhärtige. En bok vars verser förklaras i detalj, – en Koran på det arabiska språket för människor som vet. Den ger glada nyheter och varningar, men de flesta vänder sig bort, så de lyssnar inte.”

Profeten (fred över honom) fortsatte att recitera verserna medan ’Utbah lyssnade. Plötsligt satte sig ’Utbah på marken och hans kropp skakade. Han placerade sina händer bakom sig och vilade på dem medan han lyssnade till verserna. Profeten (fred över honom) fortsatte att recitera tills han kom till versen: ”Om de vänder sig bort, säg till dem: Jag varnar er för en blixt liknande den som drabbade ’Aad och Thamud.”

’Utbah blev totalt skräckslagen när han hörde denna varning och hot om straff. Han hoppade upp och lade handen på Profetens (fred över honom) mun för att hindra honom från att ytterligare recitera något. Men Profeten (fred över honom) fortsatte att recitera fram till versen för nedfallande (sujood), varefter han föll ner i sujood. När han lyfte upp huvudet från nedfallandet, tittade han på ’Utbah och sade: ”Hörde du, O ’Utbah?”

Ja”, svarade ’Utbah.

Profeten (fred över honom) sade: ”Nu är det upp till dig.”

’Utbah återvände till hans kompanjoner medan de väntade otåligt på honom. När han närmade sig dem sa de till varandra: ”Jag svär vid Allah, han har återvänt med en annan ansiktsfärg!”

När han satte sig ner med dem frågade de: ”Vad hände, O Abu’l Walid?”

Han sade: ”Vad som hände är att jag hörde ord vars like jag aldrig hört förut. Vid Allah, de var inte ord av poesi, magi eller spådom. O folk av Quraysh! Jag ber er att lyssna till mitt råd och ge mannen full frihet att gå vidare med hans mål, i detta fall kan ni på ett säkert sätt frigöra er från honom. Jag svär att hans ord kommer en dag att triumfera. O människor! Jag hörde honom säga: ”I Allahs Namn, den Nåderike, den Barmhärtige. Ha Meem. En uppenbarelse från Allah, den Nåderike, den Barmhärtige. – till hans ord – Jag varnar er för en blixt liknande den som drabbade ’Aad och Thamud.”

Medan han sa detta placerade jag min hand på hans mun och bad honom i våra släktbands namn att sluta! Ni vet mycket väl att när Muhammad säger något så ljuger han inte. Jag fruktade att straffet kommer över er.”

Abu’l Walid förblev tyst reflekterande, medan hans följeslagare stirrade på honom. Han sade då: ”Vid Allah, det finns en sötma i vad han säger. Det finns en skönhet i det han säger, som om dess topp är frukt och botten är vatten. Det är överväldigande och kan inte bli dämpat. Den utplånar allt under den. Ingen människa kan säga detta. Ingen människa kan säga detta.”

De sade: ”Detta är bara poesi, O Abu’l Walid! Bara poesi!”

Han sade: ”Vid Allah, ingen är mer kunnig än mig om poesi! Det finns ingen mer kunnig om Rajaz (poetiskt rim) och dikter än mig! Inte ens Jinns poesi! Vid Allah, det han säger liknar inte någon poesi!”

’Utbah fortsatte att diskutera Profeten (fred över honom) med dem. Även om ’Utbah inte accepterade Islam, så finns det ingen tvekan om att hans själ lutade till Islam. Begrunda hur Profetens ädla moral och hans teknik att lyssna på ’Utbah uppmärksamt påverkade honom, trots att han var en svuren fiende till Islam.

Vid ett annat tillfälle beslutade Quraysh att skicka Husayn bin al-Mundhir al-Khuza’i – fadern till Profetens följeslagare, ’Imran bin Husayn – för att diskutera med Profeten (fred över honom) och för att övertala honom att ge upp hans uppdrag.

’Imrans far besökte Profeten (fred över honom) medan han satt med sina följeslagare och han sade till honom de vanliga klagomålen som Quraysh brukade säga till honom: ”Du har splittrat oss, delat våra led…” medan Profeten (fred över honom) lyssnade lugnt tills han avslutade.

Profeten (fred över honom) sade då till honom på ett artigt sätt: ”Är du klar, O Abu ’Imran?”

Ja”, svarade han.

Profeten (fred över honom) sade: ”Svara då på mina frågor.”

Okej, jag lyssnar”, sade han.

Profeten (fred över honom) sade: ”O Abu ’Imran, hur många gudar dyrkar ni?”

Han svarade: ”Sju. Sex på jorden och en i himlen!”

Profeten (fred över honom) sade: ”Vilken av dem älskar du och fruktar?”

Han sade: ”Den i himlen.”

Profeten (fred över honom) sade i all artighet: ”O Husayn, om du skulle acceptera Islam, kommer jag att lära dig två ord som du kommer kunna dra stor nytta av.”

Husayn accepterade Islam på plats och sade: ”O Allahs Sändebud, lär mig de två ord du lovade att du skulle lära mig.”

Profeten (fred över honom) sade: ”O Allah, inspirera mig med vägledning och skydda mig från min egen ondska.”

Hur underbart var inte det sätt som Profeten (fred över honom) behandlade människor! Och hur vackert var inte hans karaktär och den positiva inverkan på dem! Denna typ av attityd går en lång väg i förande av icke-muslimer närmare Islam.

En ung man reste en gång till Tyskland för studier och bosatte sig i en lägenhet. Det fanns en ung tysk man som bodde i lägenheten mittemot honom. De hade inte något samband med varandra förutom att de var grannar. En gång reste den tyska grannen oväntat. Ett tidningsbud brukade leverera en tidning varje dag och lämna det vid hans dörr.  Den unge mannen märkte att tidningarna samlade sig på hög och gick sedan för att fråga de andra grannarna för att ta reda på om grannen hade rest. Han plockade upp alla tidningar och placerade dem på ett säkert ställe. Han började hämta den nya tidningen varje dag och la till den i samlingen.

När hans granne återvände efter ett par månader, hälsade han honom och gav honom alla tidningar. Han sade: ”Jag tänkte att du kanske följde en nyhet eller deltar i en tävling och jag ville inte att du skulle missa det.”

Grannen blev förvånad över detta och sade: ”Skulle du vilja få betalt för dina tjänster?”

Han sade: ”Nej. Vår religion befaller oss att visa godhet mot våra grannar och eftersom du är min granne, måste jag vara vänlig mot dig.” Personen fortsatte att vara välvillig mot sin granne tills han slutligen omfamnade Islam.

Detta, vid Allah, är det verkliga glädjen i livet, att känna att man dyrkar Allah genom att varje liten sak du gör, även i hur du behandlar andra. Hur ofta är det människor vänder sig bort från Islam på grund av den dåliga behandling de får av en del muslimer; en förtrycker sina anställda, en annan bedrar sin kund och en annan stör sin granne? Låt oss göra en nystart med dem.

Upplysning…

Den bästa predikanten är den som predikar med sina handlingar innan sitt ord. 

[Ur boken ”Njut av ditt liv” av Shâykh Muhammad al-‘Arifi]

Annonser

Publicerat av

Anas Khalifa

Anas Khalifa, född -83 i Egypten och kom till Sverige -89. Huvudsysselsättning just nu är: författarskap och föreläsningar om islam.

En reaktion till “Profetens (fred över honom) moral mot motståndarna”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s